martinapetterssonss

dom säger att man inte minns
ens hälften av vad någon säger
men jag tror jag minns
mer än häften 
av vad du säger
och kanske är det därför 
jag inte minns
vilken färg på tofsen jag valde imorse
trots att jag vet
att jag alltid väljer den svarta
för jag valde att minnas
hur länge du skrattade
när du berättade något irrelevant
och kanske jag inte minns
hur mycket klockan var
trots att jag precis tittade på den
och insåg att jag hade bråttom
för kanske jag väljer att minnas
hur din mungipa ryckte till
när du pratade om oss
fast det aldrig har vart vi
men jag tror jag föredrar att minnas
hur dina fingrar  snuddade mina
när du gestikulerade
om det irrelevanta samtalsämnet
framför att minnas
vad det var jag gjorde igår
för jag tror jag vill minnas dig
och mer än hälften
av vad du säger
och vad du gör

.

för tre år sedan hade jag en förkärlek för krypiska, centrerade texter i kursiv stil. då, liksom nu, hyste jag ett hat för versaler och skiljetecken. jag var hetsigt nykär, och alldeles för kär i kärleken. jag sökte efter något som jag fortfarande inte funnit, för man kan inte komma fram till en slutsats om man inte har en startpunkt.

jag kan inte låta bli att bli nostalgiskt när jag nu, liksom då, låter rökelsen lägga sig tung i luften jag andas. men nu är mitt rum vitt, inte rött. och jag är inte längre kär i kärleken. jag är ju kär i dig.